Jag har alltid älskar kvällarna. Dels för att jag älskar att sova och dels för att jag för det mesta är dödstrött.
Men den senaste tiden har det ändrats.
Jag avskyr kvällen! Jag har såå svårt att somna. Kan lägga mig vid 22, men inte somna förens 02.30.Det börjar bli ett problem nu. Jag saknar att sakna kvällarna. Jag saknar att lägga mig ner och bara försvinna i drömmar. Jag saknar det!
Jag försöker sysselsätta mig om dagarna. Idag har jag varit i Farsta, testat kläder, köpt två tröjor i två olika butiker, handlat inne på Panduro, köpt solkräm på Ö&B, tog en fika, mötte upp Oliver och åkte hem. Väl hemma försökte jag göra en drömfångare, diskade ALL disk, gick och källsorterade, bytte sängkläder, rensade kylskåpet, tittade på damfotbollen, fortsatte med drömfångaren, bokade tvättid och här sitter jag nu. Trött med ögon som svider, men som vet att så fort jag lägger mig ner kommer svedan försvinna. Det kommer börja klia i benen och jag kommer gå upp för att göra en kopp te och lösa korsord tills ögonen svider…och så börjar cirkeln om från början. OCH JAG HAR TILL OCH MED SLUTAT TA MIN SIESTA OM DAGARNA! Testade att sova hemma hos mina föräldrar en natt förra veckan, det första pappa sa dagen efter var ”Satt du uppe och drack te inatt? Såg en halvfull tekopp på köksbordet”. Jag är inte den som är känd för att dricka te.
De här blir inte välskrivet, men inte konstigt, jag är ju trött.
Imorgon tänkte jag sysselsätta mig med följande: Åka och lämna grejer på en secondhand, tvätta och försöka ta en fika med en vän. Kanske blir man trött av just denna kombo?
GRANDBY 