KRIGARE

Igår var jag en krigare. Jag var kung!

Jag har sedan barnsben varit rädd för nålar. Sprutor, kanyler, ta blodprov, ingångar. Allt. Igår fick jag åka in till SÖS pga uttorkning. Jag var beredd på att dropp skulle bli aktuellt. Jag hade med mig en vän som moraliskt stöd och även som mänsklig krycka.
Däremot var jag ej beredd på att behöva få en nål i armvecket direkt. Jag la fram armen, kollade åt andra hållet och blundade. Det kom ett stick. och efter några sekunder hör jag även sköterskan säga ”Jag är ledsen, men jag missade”.

Jag bryter ihop. Jag börjar hyperventilera. Jag börjar skaka. Jag känner hur allt svartnar men min vän trycker min hand och peppar mig.
En andra sköterska kommer in. Jag lägger fram höger arm. Det sticker till. Och än en gång hör jag ”Jag ber verkligen om ursäkt, men jag missade också”. Ungefär där inser jag att jag kommer vara uttorkad. De kan ej hjälpa mig. Livet är över. Jag orkar inte nu!

Jag blir erbjuden en piggelin. Jag kämpar med den. Jag lyckas tillslut äta upp den. Glad att jag fått behålla den, till skillnad från mina små försök att få behålla saft,calippo, juice. Glädjen varar ej länge. Efter femton minuter kommer den upp igen. Jag får inte behålla något.

Jag blev sedan inkallad till ett rum där ”ansvarige” satt. Hon sa att det inte var acceptabelt att de misslyckats och att det var ett fel från deras sida. Så hon ordinerade en annan sköterska att sätta in dropp på mig. Ho lyckades, men på håret. Hon sa att den ej satt så bra, och att jag därför var tvungen att ha armen helt stilla. Inte helt lätt, men efter 1 L dropp fick jag gå hem.

Jag hade även fått nått i droppet mot mitt illamående. Det var som en dröm att få gå ner till Pressbyrån och köpa en bulgursallad och en festis. Det bästa däremot var att få äta upp allt när jag kom hem, utan att behöva springa till toaletten direkt.

15781851_10211886956951987_966677466_n