Innan resa

Det är fascinerande hur människan fungerar..eller snarare hur jag fungerar. På tisdag åker jag iväg i två veckor. Det är även nu, när jag har två dagar kvar, som jag vill träffa alla mina vänner. Vill höra av mig till alla och fråga om de hinner ses innan tisdag. Jag förstår ju själv att det är omöjligt, men känslan och saknaden finns där. Känslan av att vara borta i två månader, när det bara handlar om 14 dagar. Varför man inte passar på att träffa alla när man har tid långt innan resan? Ja, bra fråga. Det är väl nu man känner av pressen och att möjligheten att träffa sina vänner inte finns när man väl är bortrest.

Men fick ett fantastiskt dygn på landet och känner mig en aning mer avslappnad idag än igår.

Kvällen!

Jag har alltid älskar kvällarna. Dels för att jag älskar att sova och dels för att jag för det mesta är dödstrött.
Men den senaste tiden har det ändrats.
Jag avskyr kvällen! Jag har såå svårt att somna. Kan lägga mig vid 22, men inte somna förens 02.30.Det börjar bli ett problem nu. Jag saknar att sakna kvällarna. Jag saknar att lägga mig ner och bara försvinna i drömmar. Jag saknar det!
Jag försöker sysselsätta mig om dagarna. Idag har jag varit i Farsta, testat kläder, köpt två tröjor i två olika butiker, handlat inne på Panduro, köpt solkräm på Ö&B, tog en fika, mötte upp Oliver och åkte hem. Väl hemma försökte jag göra en drömfångare, diskade ALL disk, gick och källsorterade, bytte sängkläder, rensade kylskåpet, tittade på damfotbollen, fortsatte med drömfångaren, bokade tvättid och här sitter jag nu. Trött med ögon som svider, men som vet att så fort jag lägger mig ner kommer svedan försvinna. Det kommer börja klia i benen och jag kommer gå upp för att göra en kopp te och lösa korsord tills ögonen svider…och så börjar cirkeln om från början. OCH JAG HAR TILL OCH MED SLUTAT TA MIN SIESTA OM DAGARNA! Testade att sova hemma hos mina föräldrar en natt förra veckan, det första pappa sa dagen efter var ”Satt du uppe och drack te inatt? Såg en halvfull tekopp på köksbordet”. Jag är inte den som är känd för att dricka te.

De här blir inte välskrivet, men inte konstigt, jag är ju trött.

Imorgon tänkte jag sysselsätta mig med följande: Åka och lämna grejer på en secondhand, tvätta och försöka ta en fika med en vän. Kanske blir man trött av just denna kombo?

KRIGARE

Igår var jag en krigare. Jag var kung!

Jag har sedan barnsben varit rädd för nålar. Sprutor, kanyler, ta blodprov, ingångar. Allt. Igår fick jag åka in till SÖS pga uttorkning. Jag var beredd på att dropp skulle bli aktuellt. Jag hade med mig en vän som moraliskt stöd och även som mänsklig krycka.
Däremot var jag ej beredd på att behöva få en nål i armvecket direkt. Jag la fram armen, kollade åt andra hållet och blundade. Det kom ett stick. och efter några sekunder hör jag även sköterskan säga ”Jag är ledsen, men jag missade”.

Jag bryter ihop. Jag börjar hyperventilera. Jag börjar skaka. Jag känner hur allt svartnar men min vän trycker min hand och peppar mig.
En andra sköterska kommer in. Jag lägger fram höger arm. Det sticker till. Och än en gång hör jag ”Jag ber verkligen om ursäkt, men jag missade också”. Ungefär där inser jag att jag kommer vara uttorkad. De kan ej hjälpa mig. Livet är över. Jag orkar inte nu!

Jag blir erbjuden en piggelin. Jag kämpar med den. Jag lyckas tillslut äta upp den. Glad att jag fått behålla den, till skillnad från mina små försök att få behålla saft,calippo, juice. Glädjen varar ej länge. Efter femton minuter kommer den upp igen. Jag får inte behålla något.

Jag blev sedan inkallad till ett rum där ”ansvarige” satt. Hon sa att det inte var acceptabelt att de misslyckats och att det var ett fel från deras sida. Så hon ordinerade en annan sköterska att sätta in dropp på mig. Ho lyckades, men på håret. Hon sa att den ej satt så bra, och att jag därför var tvungen att ha armen helt stilla. Inte helt lätt, men efter 1 L dropp fick jag gå hem.

Jag hade även fått nått i droppet mot mitt illamående. Det var som en dröm att få gå ner till Pressbyrån och köpa en bulgursallad och en festis. Det bästa däremot var att få äta upp allt när jag kom hem, utan att behöva springa till toaletten direkt.

15781851_10211886956951987_966677466_n

TILL PERU!

Idag är det 38 dagar kvar tills jag och Oliver sätter oss på planet mot Lima, Peru. Och inför en sådan resa förtjänar man lite nytt i garderoben. I sommargarderoben, utomlandsgarderoben eller vad man nu vill kalla den. Inte nog med att jag köpte två par shorts så blev det även två nya bikinis. Däremot tycker jag det är rätt trist och tråkigt med samma överdel som underdel, så jag har helt enkelt blandat.

HÅR

Nackdelar med att klippa av håret på sig själv (över badkarskanten):

– Det blir fult.
– Det blir ojämnt.
– Det går att ha en yttepyttemini-tofs bak på huvudet (Man måste såklart ha det i en Lilla-My bula, annars står de rakt ut).
– Den fula virveln bak i skallen skriker med sin närvaro.
– Man måste ändå gå till en frisör för att fixa till det efteråt.

Så, ett tips:
Gå till frisören direkt.

Här kommer tre bilder. Före, under och efter.

30.627

Hammarby – Helsingborg, 1-4.
Hammarby – Malmö FF, 0-1.

De två senaste matcherna har varit förluster. Men känslorna efter båda har varit som natt och dag. Efter förlusten mot Helsingborg, som då och fortfarande ligger en plats före oss i tabellen, kände jag mig besviken och arg. Vi presterade, men inte tillräckligt mycket. Efter 3 mål ville jag gå hem. Men att gå hem tidigare är inget alternativ.

Idag, efter förlusten mot Malmö, känns det bra. Vi mötte ett lag som ligger långt upp i Allsvenska tabellen och som för tillfället spelar i Champions League. Vi spelar bra. Riktigt bra till och med. Vi har en ny spelare, 20-åriga Joseph Aidoo, som får spela och l.e.v.e.r.e.r.a.r. Det är ett under att han inte fått vara med i startelvan under säsongen. Men det som gjorde att slutresultatet på matchen hamnade i andra hand var publikrekordet. Sen 1959 har Örgryte hållit den titeln. Tills idag. 56 år senare då Hammarbys fans lyckades ta den titeln. Med ca 300 personer i marginal. Forza Bajen!